Idag, 14 Dec 2011 är det 6 år sedan min älskade mormor gick bort.
Känns inte som det var så länge sedan dock..
Sorgen svider ännu och jag kommer alltid sakna henne.

Mormor hade haft väldigt ont i ryggen och lårbenet i flera år efter en misslyckad
lårbenshals operation som fick göras om på nytt men det blev aldrig bra.
Så hon gick med rullator.
Efter några år fick hon en stor hjärtinfarkt vilket oxå gav problem.
Dom hade öppnat upp brötskorgen för att komma åt hjärtat och efter uppvaket brast
det dom satt ihop bröstkorgen med upp och det blev akut operation igen.
Mormor blev sängliggande ett tag vilket gjorde att hon fick vätska i lungorna
som pumpades ut med slangar genom ryggen.

Jag var bara 10 då detta hände med hennes hjärta och jag grät då vi lämnade sjukhuset
och mormor inte kunde komma med hem.
Men efter några veckor kom hon äntligen hem.
Tyvärr blev hon aldrig av med värken i rygg och lårben.
Hon hade oxå fårr en propp i hjärnan vilket gjorde att henned högra hand blev delvis förlamad
men hon kämpade och tränade så hon fick tillbaka en del av röröigheten och kunde skriva
även om det inte blev lika snyggt som förr :)

Från den dagen jag föddes var jag med mormor varje dag.
Alla semestrar var mormor med på och vi bodde nästan grannar och jag var hos henne varje dag.
Mormor var duktig på att berätta sagor och jag har nästan alla hennes sagor kvar.
Mina favoriter var "katten murre som lyssnade på radio" och "flickan och grisen".
Hon hade oxå en helt underbar sångröst och jag älskade att höra henne sjunga.
Hon skrev egna sånger med och den bästa jag viste var "min barndoms strand".
Tyvärr minns jag inte hela sången, bara bitar av den.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Lucia 2005

Kvällen den 13 dec hade mamma och jag bakat lime kolor och lite annat gott
som jag gick in med till mormor. (vi bodde grannar)
Hon var gladare än vanligt och hennes händer var varma vilket dom aldrig var efter
proppen i hjärnan.
Hon hade inte ens ont i kroppen sa hon och jag blev så glad över det.
Mormor var min bästa vän ska ni veta.
Kl var väll kring 22 tiden så jag stannade bara en kort stund hos henne då jag skulle
upp tidigt för jag jobbade på Öjaby Herrgård.
Vi sa godnatt och jag lovade att komma till henne då jag sluat nästa dag.

Nästa dag, 14 dec 2005

Dagen rullade på som vanligt med att städa rum och konferans lokalerna.
Putsade fönster då min chef Mai kom och sa att min pappa ringt.
Han var påväg hit för att hämta mej.
Vi hade brottom till sjukhuset sa hon och såg oroad ut.
Jaha tänkte jag, då har kanske mamma fått problem med gallan igen då.
Jag tog mina saker och gick ut där pappa stog med bilen igång.
Han ropade att jag skulle skynda mej för mormor var sjuk...
Mitt hjärta stannade till en sekund och jag sprang till bilen.

Väl nere på akuten möttes jag av mamma med tårar i ögonen och jag såg mormor
på en brits med slangar å sladdar överallt.
*Nu medan jag skriver detta kommer mina tårar å mina händer darrar*
Mormor hade fruktansvärt ont i mage och rygg.

på morgonen då jag var på jobbet hade pappa gått och hämtat posten till både oss och mormor.
Då han kom in till henne satt hon i soffan, hon var blek och hade ont i magen.
Sen kom pappa in igen till mormpor för att göra något och då hittade han henne..
Hon hade kräkts och låg nu avsvimmad på golvet.
Han sprang in till mamma och medan han ringde ambulansen sprang mamma in till mormor.

Detta var istort sett hela händelseförloppet.
På akuten stog jag å höll mormor i handen o strök henne i pannan.
Jag talade om hur mkt jag älskar henne och att hon inte får lämna mej.
Hon sa att hon älskade mej med och att hon aldrig kommer lämna mej.
Medan flera olika läkare grejade med henne passade jag på att tala med anna av dom.
Jag frågade om det kunde vara stora aortan som brustit och läkaren sa att risken för det var stor.
Då insåg jag att min mormor kanske inte skulle överleva så jag skyndade mej tillbaka till henne.
Hon tog min hand och klämde den så hårt att de hjorde ont och så sa hon att hon älskar mej,
sedan försvann hon bort.
Dom tog henne från mej å rullade in henne på operation.
Dom gjorde allt dom kunde för att rädda henne men det gick inte.
Mormor hade ett brock på stora aortan som brustit.
Hon avled på operationsbordet men jag tror att mormor försvann då hon sa att hon älskade mej.
Att i den stunden lämnade hennes själ oss men kroppen blev kvar lite till.

Ni tycker nog det låter dumt men det känns så.

Vi satt i väntrummet då 2 grönklädda kirurger kom ut till oss..då jag såg dom förstog jag
men jag hoppades på något bättre.
Mormor var död.

Hela min värld rasade samman och tårarna bara rann och skrek.
Skyndade mej ut från väntrummet ut i trappen..
ville bara vara ensam.
Minns inte så mkt mer än att då mamma kom ut till mej satt jag å dunkade huvudet i betongväggen.

Efter detta har jag inte kunnat njuta av julen.
Har verkligen hatat den.
Men först i år har jag faktiskt längtat efter att sätta upp min gran och klä den.
Mormor gillade julen så nu firar jag den för hennes skull.


ca 3 veckor innan hon dog var hon till doktorn pga all sin värk i ryggen.
Hon hade så ont att hon knappt kunde gå.
Doktorn sa att de var nog ingen fara, kom tillbaka om en månad så ska vi
ta lite prpver och se vad du har för mediciner.
Min mamma försökte övertala läkaren att kolla upp henne nu ordentligt men dom sa att det
inte behövdes och efter flera påpekanden sa doktorn till mormor "det var en tjatig dotter du har"
Mormor kunde ju inget annat än att gå hem.

Hade läkarhelvetet lyssnat på min mamma hade kanske mormor levt idag.
den 28 mars 2012 skulle mormor fyllt 86 år.

Mormor, jag älskar dej och jag saknar dej.
Du lämnade ett stort tomrum efter dej som aldrig kan fyllas.
Tänker på dej varje dag.