Jag sitter i soffan hos mina föräldrar och funderar över dagen.
Lilla Ingrid har med största säkerhet cancer i lymfknutarna och med tanhe på att hon är så gammal som
14½ år så vill man ju inte börja rota i henne.
Vi besökte veterinären idag för att Ingrid varit väldigt trött och slutat äta den senaste veckan.
Hon har blivit mager väldigt fort och veterinären hittade en tumör vid lymfknutarna som var nästan lika
stor som en tennisboll... Vi har inte ens kännt den före idag och alla vart förvånade.
Veterinären sa att den antagligen vuxit till sej ganska fort.

Vi fick diskuterat med 2 duktiga veterinärer ang hur vi ska göra med Ingrid.
Båda 2 anser att det bästa för henne vore att somna in och slippa lida.
Dom ville helst vi skulle göra det idag då hon är väldigt sjuk men vi klarade det inte idag.
Hela familjen vill vara med så på fredag 15.30 ska min älskade lilla ingrid få somna in.

Är jag hemsk som inte gråter????
Detta gör mej så ont att se henne vara sjuk och jag vill henne bara det bästa.
Jag är så ledsen och har så sjukt ont i magen men ja kan inte gråta!!!!
Jag är inte känslokall, de e ja INTE!
Jag vet bara inte varför en sådan sak inte kan låta mej gråta.

Men i vilket fall som så fick vi starka kortison tabletter å godismat som ska ge henne ork och få henne piggare till fredag.
Christian har tagit ledigt från jobbet så han kan vara med vilket är helt sjukt undetbart av honom och han är våran ängel.
Hela familjen utom Ester å Odin kommer vara med å ta farväl av Ingrid och ge henne all vår kärlek och önska henne lycka till vart hon än kommer.

Det gör lika ont varje gång man mister en nära vän man älskar oavsett om det är en männska eller ett djur.
Det blir aldrig lättare och det kommer alltid göra ont men med tiden lär man sej hantera smärtan å saknaden efter dom och man kan leva vidare.
Döden kommer dock alltid finnas där för vad vore livet annars?
Vi måste ju alla dö någon gång och vad är då bättre än att ha fått leva ett långt och bra liv med de man älskar å de som älskar en tillbaka?
Och att de man älskar sedan finns där för avskedet med är ju något jag hade önskat mej.
Ingrid har haft allt detta och hon vet hur otroligt älskad hon är och hon kommer alltid finnas i våra hjärtan å tankar tillsammans med alla andra man förlorat.

Men jag ser det inte som att förlora... jag vet att dom alltid finns med en och det får allt att kännas en smula bättre.

Nu i veckan ska vi alla bara ösa kärlek över Ingrid på alla sätt det bara går å hon ska verkligen skämmas bort.

Nu blev jag tom i huvudet å kan inte riktigt tänka klart.. det har varit en jobbig dag med svåra beslut så nu måste jag hålla mej stark för min underbara älskade lilla Ingrid - världens bästa sheltie

God Natt