Alla kommer vi någon gång i våra liv att förlora någon vi älskar.
Oavsett om det är ett djur eller en människa så gör det lika ont fast
antagligen inte för alla... men för mej.
Jag har förlorat både djur och människor jag älskat och man kommer aldrig över det.
Man lär sej dock sakta att gå vidare men men glömmer aldrig.
Det viktigaste är att minnas alla fina stunder man hade med den personen eller djuret.
Men smärtan kommer alltid finnas kvar.
Det värsta med att förlora någon är inför döden då man vet att denne lider.
Att se en älskad lida gör så mkt mer ont än då de går bort tycker jag men jag kan inte säga att
det är lätt att släppa taget för det är det inte.

Det som låter mej leva vidare trots smärtan av saknaden och sorgen är alla vackra minnen.
Att minnas personen le och skratta eller att se djuret vara lyckligt...
Man är inte svag för att man gråter.
Det är starkt att våga gråta oavsett om det är för sej själv eller i famnen på någon man känner sej trygg med.

Då min mormor gick bort plötsligt kändes det som hela min värld rasade samman.
Jag älskade henne så enormt och hon var min bästa vän.
Tårarna kom inte med en gång utan den enorma smärtan av sorg slog till först.
Sen kom tårarna i floder.
Detta var 2005 och jag kan gråta än i dag för jag saknar henne så.
Alla djur och människor som jag älskar som gått bort saknar jag varje dag men ibland kan jag ändå
känna deras närhet på något vis.
Önskar jag kunde förklara men det kan jag inte.
Bara du själv som kännt samma sak kan förstå vad jag menar.

Jag lever vidare mitt liv med min familj och mina vänner som jag älskar och ju längre tiden går ju mildare
blir känslan av tomhet och smärta men saknaden försvinner aldrig.

Till minna av alla mina älskade som inte finns i livet längre, Jag älskar ER <3
God natt