Ja e så sjukt irriterad på Blogg.se sedan dom gjorde om!!!

Flera månader och det går fortfarande inte att blogga via sms/mms *vrååååål*

Så ist för att lägga in massa onödiga saker kan dom ju fixa allt som försvann vid ändringarna som dom lovat.

I början mailade jag Blogg.se och frågade om sms blogg och dom lovade att det skulle komma tillbaka så fort teknikerna ordnat det men det var ju flera månader sedan!!!

Jag har alltså nu bytt blogg till Blogger.com... inte helt nöjd med den heller så jag måste testa mej fram tills jag hittar en jag gillar men fram tills att blogg.se har fixat alla buggar så skriver jag inte mer på denna utan stannar tills vidare på blogger.

 

Nya bloggen är då alltså MorbidVixen

Hunden Anders som jag passar ibland mår inge bra idag.

Han började dagen med att spy och det har han fortsatt med.

Han är hängig och seg men han har ändå försökt busa lite med ester men då kräktes han igen.

Åt frukost gjorde han men den har han inte fått behålla...

Tycker synd om honom idag.

Just nu ligger han vid altandörren och vilar.
Vi var ute en sväng men blev inte länge för han e trött.

 

Hoppas han e bra i morgon.

Det sirkulerar en artickel om Sebastian Rajakero, 16 som avled i svår cancer.

Artickeln är så enormt gripande och man känner verkligen både Sebastians smärta och hur familjen lider.

12 år tidigare miste de en sån i spädbarnsdöd och nu sitt äldsta barn.

 

Jag kan inte beskriva hur starkt jag känner för Sebastians familj i detta.

Det är aldrig lätt att mista en person man älskar men barn är alltid värst.

Jag minns då min mormor gick bort men det gick på några timmar bara och jag är glad det inte var utdraget.

När det gäller barn så var jag bara liten då men jag minns det ganska klart ännu.

Min kusin födde tvillingar i början av 90talet och allt var bra men en dag avled plötsligt den ena och fast jag var såpass liten minns jag hur förkkrossade dom blev.

Jag kan inte på något sätt jämföra detta med Sebastians fall men det jag vill säga är att det alltid är lika hemskt då ett barn dör oavsett hur det gått till för dom skulle haft så långt liv framför sej med både glädje och tårar, upp och ner gångar precis som man ska ha.

 

Ibland är livet orättvist och brutalt och man undrar varför.

Jag har många gånger ställt just den frågan.. varför?

Varför måste så hemska saker hända goda människor??

 

Det enda vi andra kan göra för de drabbade är att ge allt stöd vi kan och bara finnas där för dom.
Den en sak vi inte får glömma är att MINNAS barnen då allt var bra och inte de svåra stunderna.
Håll kvar vid de underbara, roliga och lyckliga minnena och tappa inte bort dej själv i all sorg.

 

Godnatt allesammans

 

 

Okej nu ska ja förklara lite här.

Jag har magkatarr.

Min övre magmun stänger inte helt vilket resulterar i att jag rapar efter jag druckigt något.

Jag kan alltså inte hejda raparna eftersom ja inte hinner reagera.

Krille sa nyss att han e lite emot detta???

Alltså att jag rapade inför hans lillebror å sa att ja skiter i va andra tycker...

Det jag sa var att jag FÖRKLARADE för honom varför jag rapar och att jag inte kan kontrollera det och att jag därför inte kan ta åt mej då folk tycker ja e vidrig alltså skiter ja i va folk tycker.

 

Var detta svårt att fatta??

Blev faktiskt rätt ledsen av de krille sa :(
Ja kan ju inte göra något åt detta med raparna men ja försöker verkligen å dämpa dom så gott ja kan.

jaja behövde bara skriva av mej..

ja kan lika gärna skita i allt snart!

Ja kan inte bo i norrköping för ja kan inte flytta ihop me krille för de ha vi inte råd med.

Ja kan inte hitta egen lägenhet å även om ja mot förmodan skulle lyckas så vart skulle ja få pengar ifrån??

Ja kan inte ta vilket jobb som helst pga min astma och min inflamation i tarmarna.

Kan inte öppna mitt eget för ja kan inte få tag i en lokal som e nära hem å ja kan inte åka buss pga astma.

Ja har inte råd med körkort för ja har inget jobb...

kan för fan lika gärna gräva ner mej i ett hål nån stans å aldrig mer komma fram.

de e fan lika bra!

 

just nu hatar ja mitt liv!!!!!!!!!!